Så nu var det, ca 3 månader sedan jag skrev här på bloggen, varför kan man undra? Jo, det kallas winter semester. Denna termin har varit så himla jobbig, det har varit slitsamt för hjärna och själ.
Samtidigt som man måste lägga 90% av sin vakna dag på studierna så vill man även ha tid med habi, implementera islam i dagen och ha tid att ta det lugnt. Har det gått? Njäääe.
I denna blogg försöker jag Inshallah att inte berätta så mkt om de sakerna jag gör för min tro skull, just dom sakerna jag vet kan tas som skryt och som blir väldigt personliga i ett västerländskt samhälle. Exemplevis bönen, relationer, välgörenhet. Jag har märkt att det är oftast sådana saker som kan sticka i ögonen på människor och jag vill inte vara orsaken till att man irriterar sig på sådant eller att jag får ögon på mig på grund av det. Jag har på senaste tiden intresserat mig för just avundsjuka och lyssnat på föreläsningar om väsen som finns omkring oss, har fått hundra tankeställare på hur jag levt min vardag och insett att jag måste skydda mig själv så mkt mer, jag har inte riktigt tänkt på det förr men nu vet jag att bön är nyckeln i allt subhan Allah. Jag har fått tänka efter och ta itu med mina egna känslor, ibland så vet man inte om att man är avundsjuk förrän man stannar upp och tänker till! Bönen har hjälpt mig mkt, när jag förstod vilket skydd det gav. En tanke jag haft innan bönen ändras så otroligt mkt efter bönen. Då insåg jag att det va något annat som ville att jag skulle känna som jag gjorde och jag blev mer medveten om mig själv. Jag börjar förstå varför den är en av pelarna i islam, så mkt vi behöver den utan att ens veta om det, som i mitt fall. Men det är ju så när man är ny i någonting, man börjar med the basics och när man kan dom så kan man vidga sin kunskap. För jag känner att det finns så mkt mer att lära, att ta ställning till, att förstå på djupet.
Trots att det är skönt att va hemma så är det med blandade känslor, jag gillar inte att vara muslim i Sverige. Jag verkligen gör inte det längre. Det är absolut inte så att jag tvekar på min tro mashallah, utan det är just Sverige som bara tar energin ur mig. För tre år sedan var jag vem som helst, en vanlig tjej som inte va så hatad av Sverigedemokraterna. Haha. Men på ett ögonblick blev jag del av en stor grupp människor som är så fruktansvärt hatade, så fruktansvärt hatade. Jag har dagar då jag bara kan börja gråta för att det är så påtagligt. Hatet är så personligt. Jag känner mig plötsligt ovälkommen i MITT land, jag har inte gjort någon något ont men plötsligt är jag ett hot mot mina medmänniskor. Hur gick detta till? Varje dag får jag slåss för att inte bli pessimistisk, förlora hoppet på att det blir bättre. Och det som är det bästa är att det är min tro, källan till att jag får hat från första början som gör att jag inte ger hat tillbaka. Är inte det galet i sig?
Jag hoppas saker och ting förändras, säger jag med 99% hopplöshet i rösten. Jag säger det ofta.
Jag hoppas att jag hittar stället jag vill bo snart, jag vill vara lycklig och kunna vara mig själv. Det grundar sig in på att jag bara måste vara kring muslimer och i ett muslimskt land, det är verkligen inte min utgångspunkt då jag är fullt medveten om att år 2013 finns det inte så mkt av det kvar då många av dessa länder lever under dåliga förhållanden. Jag vill bara få vara den.jag.är utan att behöva skämmas eller hämma mig själv.
Jag får alltid en glad knuff i hjärtat när jag ser systrar och bröder som dag ut och dag in står för det dom tro på här, som ständigt är ett ansikte utåt och gör det på ett bra sätt. Som hela tiden får försvars och förklara och tar på sig ansvar efter ansvar för att visa den riktiga islam. Mashallah. Må Gud belöna er med allt set goda i nästa liv. Inshallah kan även jag få ha min islam, utan skam och hämningar.
Jag tog igen för tre månaders tystnad 🙂 jag blir så glad att det fortfarande finns läsare kvar, mashallah att intresset för islam finns kvar 🙂 ni finns i mina tanke och dua.
Jag tycker att vi alla som läst detta ber en dua för att vi ska bli accepterade för vår tro, att vi ska kunna praktisera hur mkt vi vill utan att behöva hålla tillbaka eller skämmas för den, att vi ska kunna finna att vår tro gör oss ödmjuka och att vi verkligen blir syskon i tron och slutar hoppa på varandra, att alla de som vill börja praktisera tron ska få en start som underlättar för dem att hålla i den. Å Allah förlåt oss för våra misstag och låt oss med din hjälp bli bättre människor. amin.
Hafsas 